Gå nu därför in på MySpace och gör din röst hörd. Glöm inte att berätta detta för dina vänner (och att du måste vara inloggad). Som av en händelse kan man lägga sin röst en gång per dygn.

Bara så du vet.

Vill du lyssna in Dammit Darlings senaste låtar så du vet vad du röstar på? Det kan du göra här.

Vill man differentiera sig från mängden (eller kanske inte) besöker man istället butiker som säljer lite creddigare märken som Ed Hardy, WESC, Pepe, echō unltd, Zoo York (som förvisso också är ett echō-märke), Obey, Vans, Element, och så vidare, och så vidare. Skillnaden här är att nu har priset hoppat upp från någon hundralapp per plagg till 3 – 500 kr / styck.

Enter the Internet. Det fina med webben är att du kan vara än mer unik, hamna i en prisklass nånstans mitt i mellan de ovan beskrivna, och samtidigt stödja unga, duktiga designers. Hur då?

Jo, förstås med sajter som amerikanska Threadless och europeiska la Fraise. Här tävlar nämligen the crème de la crème av kontinenternas bästa illustratörer för att vinna besökarnas gunst med förhoppningen att få med sina designer i sajternas produktkataloger.

Hos Threadless får du räkna med $ 15 för en enklare tröja, upp till $ 25 för en lyxigare variant ur deras Select-sortiment. Hos de mer skattetyngda européerna får du punga ut mellan 20 – 25 € för en riktigt detaljerad och välgjord tröja.

Tröjor med tryck från fasligt skarpa designers till riktigt överkomliga priser. Förvisso tillkommer frakt, men du har fortfarande gjort en riktigt bra deal. Eller vad säger du om följande smakprov från la Fraises galleri?

Schyzo för 19 €, Fin de partie för 19 € och Big tongue tee för 19 €

Cute land för 19 €, The world för 19 € och I love Kawaii för 19 €

Bony and Cloud för 19 €, Jump around för 19 € och God of Hip Hop för 19 €

När jag kom hem så laddade jag om rakhyveln medan jag tänkte, bytte inte jag nyss blad till hyveln? Och visst hade jag nyligen bytt blad på hyveln. Ett huvud med blad till en Mach 3 förbrukar jag på kanske en vecka eller så. Det kanske låter som många dagar för de med kraftig skäggväxt, eller få dagar för de som har sparsam skäggväxt. Men om man känner mig så ter det sig troligtvis inte så konstigt.

Jag lät tanketåget köra vidare. En förpackning med sex uppsättningar blad kostar smått fantastiska 145 svenska riksdaler. På ett år skulle jag behöva drygt åtta paket blad, förmodligen nio. Kostnaden blir då 1 305 kr. För rakblad! Saker som rakkräm eller gel, kanske rakbalsam och så vidare tillkommer. Gillette-gel kostar runt 40 spänn för en burk. Den räcker visserligen förhållandevis länge, men jag körde nog slut på ett par stycken om året på den tiden jag använde gel. Låt oss för argumentets skull säga att jag spenderade runt en hundralapp om året för gel, samt att de som använder rakbalsam eller andra efterbehandlingar får lägga ytterligare en hundralapp. Allt som allt hamnar man någonstans runt 1 400 – 1 500 kr om året för att inte se ut som en apa i ansiktet.

Nåväl. Vad gör man väl inte för attrahera kvinnfolk. Jag nämnde att de som känner mig förstår varför mina rakblad räcker så länge. Jag är nämligen man nog för att använda en rakkniv. Det är en av de bästa investeringar jag gjort på ett tag måste jag säga. Inköpskostnaden är högre än standardhyvlar som min Mach 3. Jag skaffade mig följande uppsättning via gents.

• Rakkniv, 995 kr
• Strigel, 449 kr
• Strigelpasta, 49 kr
• Raktvålskopp, 189 kr
• Raktvål, 59 kr
• Rakborste, 295 kr
• Rakolja, 295 kr
• Rakbalsam, 325 kr
• Alunstift, 65 kr

Total kostnad, 2 721 kr

Nu ryggar många tillbaka och påpekar att drygt 2 700 kr är ganska mycket pengar för att riskera att skära sig i ansiktet varje dag med en kniv vass nog att klyva atomer. Och visst, jag medger att det är en tröskelkostnad, inget att debattera. Men jag gjorde detta inköp för snart två år sedan. Min löpande kostnad för rakkniv består av fyra saker. Knivslipning kostar runt 200 kr, olja 295 kr, balsamet 325 kr och tvålen 59 kr. Kostnaden varierar naturligtvis beroende på vilken produkt man valt, men såhär såg det ut för mig.

Knivslipning kommer man inte ifrån. Strigling är bra för att skärpa upp eggen så antalet gånger man slipar varierar med hur hårt och hur mycket skägg man har. Man brukar komma undan med en eller två gånger per år. Oljan räcker nästan hur länge som helst, jag använder 2 – 3 droppar per rakning. Oljan har jag som ersättning för rakskum eller gel. Balsamet är samma sak som oljan, ett par droppar bara. Även tvålen räcker flera månader.

Jag skulle uppskatta att jag lägger runt 700 kr per år på förbrukningsvaror för rakkniven. Om man är äventyrlig kan man sköta slipningen själv, men det är en hel vetenskap så jag överlämnar den biten till experter med varm hand.

Situationen är alltså följande; jag hade en tröskelkostnad om 2 700 kr för rakkniven och runt 200 kr för en hyvel plus en burk gel. Den löpande kostnaden för mig är runt 700 kr för rakkniv och runt 1400 kr för hyvel. Detta innebär att jag kommer att vara vid samma kostnad för båda varianterna efter fyra år. Gillette kommer hela tiden ut med nya produkter så den hyvelsvingande pseudo-mannen kanske får en annan kostnad med tiden.

Om bladen räckt kortare, säg ett par dagar om jag använde hyvel varje dag, så skulle kostnaden naturligtvis öka en del.

Det finns argument för och mot de olika varianterna:

Hyvel, fördelar

Enkel att använda, går snabbt att raka sig, låg startkostnad, enkelt att få tag på nya blad och risken för skärsår är ganska låg.

Hyvel, nackdelar

Högre löpande kostnad än rakkniv, blir inte speciellt bra rakning, massor med fågångsblad på sopberget, hudirritation och synnerligen ohygieniskt.

Rakkniv, fördelar

Lägre löpande kostnad än hyvel, blir den bästa rakningen jag fått trots Gillettes reklamslogans, inga fågångsblad på sopberget, ingen irriterad hud, hygieniskt, och mycket manligt (rena brudmagneten). Nåja.

Rakkniv, nackdelar

Tar ett tag att lära sig använda, tar mer tid att använda än en hyvel, ganska hög startkostnad, och risken att skära sig är något högre än med hyvel. Sägs det. Jag har aldrig skurit mig.

Det finns ytterligare en kategori verktyg, nämligen engångshyvlar. Dessa har alla fördelar som en vanlig fågångshyvel, kanske till och med ännu lägre pris, men nackdelen torde vara uppenbar, om man vill ha något kvar på karmakontot. De skall ju kastas på sopberget när man använt dom en enda gång, sägs det.

Om man har barn är det inte så kul att ha en sjukt vass kniv i badrummet. Skaffa ett låsbart skrin eller dylikt för att förhindra oavsiktliga fingeramputeringar. Men detta problem är mer än 100 år gammalt för rakknivar och gäller alla vassa föremål i hushållet. Själv har jag inga barn så det problemet skjuter jag upp tills jag hittar en kvinna att ta med storm.

Fulla kompisar på festbesök kan möjligen vara en annan faktor, men där kanske det handlar om naturligt urval om skada skulle uppstå.

Att byta till rakkniv är något jag tänkte på ganska länge innan jag beslutade mig för att prova. Det finns många anledningar, bland annat så är det ganska skönt att ta 10 – 15 minuter efter duschen på morgonen och raka sig ordentligt. Det blir bra och man känner sig fräsch. Som en liten ritual nästan.

Om man är osäker på om man klarar av det så har jag ett tips. Fråga en frisör. Inte någon ung stroppig mode-frisör. Prata med räven istället, han som är 55 – 60 år gammal och som lärde sig använda rakkniv i barberarskolan. Han jag pratade med lyste upp, blev helförtjust och visade knep och nämnde saker att tänka på med stor entusiasm. Jag var nog den enda som frågat honom, men han visste vad han pratade om. Om man inte vågar prata med barberare så finns en bra onlineresurs på Straight Razor Place.

Nu är inte gents de enda som säljer rakknivar och tillbehör. Jag köpte min andra rakkniv från Dovo Razors UK. Trots att siten ser ut att komma direkt från 90-talet så var dom snabba och kunniga. De slipar även kniven innan de skickar den, så den levereras vass som satan. En strigling senare så är det bara att sätta igång.

Till sist, en fråga som bubblar i de som varit uppmärksamma är:

Varför köper idioten hyvelblad om han ändå har en rakkniv?

Svaret är att jag har ett besvärligt ärr från min ungdom, mitt på hakspetsen, som jag inte lyckats bemästra helt med rakkniven ännu. De som använder rakkniv vet hur svårt det är med det området. En annan anledning är att jag har bråttom på morgonen ibland och då får jag ta hyveln och stå ut med en sämre rakning. När jag blir vuxen önskar jag mig bättre disciplin så jag kan använda rakkniven varje dag istället.

När Daniel Norman inte rakar sig med rakkniv så jobbar han som driftansvarig på Sveriges främsta webbhotell. På fritiden är han ofta vänlig nog att gå mig tillmötes när jag frågar om han har lust att följa med på en promenad, såvida detta inte sker när det är träning i Taijutsu.

Idag har jag fått mitt första riktiga skrubbsår på säkert fem år. Ett par ändamålsenliga handskar kommer således inköpas.

Med den här takten på slitning kommer nog Hollywood bli av med en ny bräda till helgen …

Jag jobbar med media.

Bild lånad från Flickr. Av Felipe Pimentel.

Fredriks anm: Pinsamt misstag från min sida. Communityt på Whoa låg nere precis när jag skulle kolla in sajten och därför hade man vidarelänkat www.whoa.se till blogg.whoa.se. Whoa är alltså fortfarande ett fungerande community och jag bör skämmas för min miss.

Som du säkerligen märkt har ett totalt lugn i form av uteblivna inlägg hägrat över bloggen de senaste dagarna. Det beror på att vi på Rozamoda haft fullt upp med att måla ägg och påskpyssla. Men nu när Jesus både dött och återuppstått är det återigen dags att kavla upp ärmarna och låtsas jobba på riktigt.

De närmaste dagarna vågar jag lova en riktigt rolig nyhet här på sidan. Jag inser förstås att du är galet nyfiken, men jag kommer vara tyst som muren. Medan du klurar på vad vi har i görningen kan jag istället tipsa om fotografen Charlie Wans modeblogg.

Till skillnad från vår blogg har Charlie riktat in sig på provokativt modefoto. I ärlighetens namn är bilderna han presenterar mer sensuella och vackra än dom är provokativa, men vad passar bättre än lite raffiga modebilder så här när eftermiddagstemperaturen rör sig mot 20 grader och kön till glasskiosken når lika många meter? Då funkar bilder bättre än komplexa meningsuppbyggnader.

Därför ska jag hålla tyst nu. Se och njut.

För fler foton, se Charlie Wans blogg.

Detta har Mikael Jansson med vänner vid Luleås Tekniska Universitet tagit fasta på. I februari i år anordnade de nämligen världens första SM i Yukigassen som är det japanska namnet på sporten. Då drabbade tolv lag med tio personer i varje samman i en blodig … eller nja, faktiskt ganska vänlig kamp om det första SM-guldet någonsin i denna sport.

Det vinnande laget, Backyard Porsön, fick därmed äran att kalla sig Team LTU och representera Sverige när de nordiska mästerskapen i Yukigassen gick av stapeln i norska Vardø i slutet av mars. Trots att Team LTU var förstagångsdeltagare i mästerskapen, tog man sig till åttondelsfinal där man blev utslagna av förra årets Europamästare. Inte illa pinkat.

Men säsongen slutar inte där. Den här helgen avgörs nämligen EM i Yukigassen i Kemijärvi i Finland. Än så länge lyser rapporterna från Finland med sin frånvaro på Svenska Yukigassenförbundets hemsida, finska EM-sidan och från Sportnytt på SVT, men efter prisutdelningen i eftermiddag är jag övertygad om att saker och ting kommer hända.

Är du student och ryser av tanken på att LTU får all fame and glory när de reser land och rike runt och representerar Sverige i något som borde vara vår nationalsport? Eller vet du hur man kastar en snöboll för att mesta möjliga mängd snö ska träffa mottagarens hals för att därefter smälta och sippra ner längs ryggen? Då undrar du förstås hur du kan ställa upp i nästa års Yukigassen-SM.

Tja, man kan börja med att kolla igenom vår hemsida på vad man behöver för att sätta ihop ett lag, läsa på reglerna, kolla ett par Youtube-avsnitt för att bilda sig en uppfattning om hur man spelar. Sedan kontaktar man förbundet när tävlingen utlyses, och tränar fram tills tävlingen.

Svårare än så är det inte, meddelar Mikael Jansson från LTU via e-post, numera ordförande i Svenska Yukigassenförbundet och mannen som tog ett PR-jippo på pedagogsektionen på LTU till att bli en del av ett värdsmästerskap.

Skills, säger jag!

För att sammanfatta så är det starka färger som gäller i vår. Nyckelplagget är kavajen och för oss karlar så är ökenkängan ett givet val av fotdon. Vad gäller byxor så är ett par färgglada chinos helt rätt. Tänk dock på att gärna kombinera med en mer neutral överdel för att inte framstå som ett tivoli, vilket visserligen anses vara okej men kräva ett starkt självförtroende. Vad gäller jeans så ska de vara slitna. Daniel som fyllt 35 år tycker dock att han är för gammal för att bära ett par trashade jeans, varav Ebba berättade att gränsen går vid 30, vilket diskvalificerar även mig. I övrigt kan man som man inte begå några större stilbrott men man bör tänka på att välja plagg med god passform, en kunskap som äldre politiker i Sverige inte besitter. Även Ebba hade svårt att peka ut något enskilt plagg man bör sky som pesten i vår men skulle hon välja bort något så är det den färgglada strumpbyxan.

Precis som i föregående inlägg är denna bild från JC.